Hebräer 2:9 - North Frisian New Testament (Clemens)
9 Mar wü se Jesus dör di Doads Liden me Pris en Iär krönet, diär en kurt Tid mender wiär üs di Engel, omdat hi dör Gottes Gnad foar alle di Doad smakt.
Diär said di Juden tö höm: Nü weet wü, dat dü di Düwel heest. Abraham es stürwen; en di Profeten, en dü saidst: Wan er hokken min Uurd halt, di wel di Doad ek smak ön Ewigheid.
Abrahams, en Isaaks en Jakobs Gott, üs Våders Gott, hēd sin Sēn Jesus forklåret, welk I aurlöwert en forlögnet hå voar Pilatus, üs hi ordilt höm loas tö letten.
For wat di Wet ünmögelk wiär, (aurdat en dör dit Flēsk swakket wiär), dit död Gott, en stjürt sin Seen ön di sendig Flesk-Gestalt, en fordamt di Send ön-t Flēsk dör Send.
Dör di Glow wåd Enog wegnommen, for hi skuld di Doad ek se, en hi wåd ek fünden, diärom dat Gott höm wegnommen hed, for jer dat hi wegnommen wåd, hed hi dit Tjügnis dat hi Gott håget.
Let üs âplukke üp Jesus, diär di Glow begent en voljendigt hed. Alhurwel hi hed Frügged ha küd, nom hi dit Krüts üp sik me Geduld, en agtet di Skand ek, en set nü tö di rogt Hund üp Gottes Trōn.
En ja song en ni Salm, en sprok: Dü best wördig dit Bok tö nemmen, en sin Segeler tö forbreken, for dü best slagtet uden, en hēst üs tö Gott kopet me din Blöd, üt alle Stammen, en Moalen, en Volken, en Heiden.