En stönđ âp, en skopt höm üt bütten di Stad, en föört höm âp üp di Tüp van di Barig, diär jaar Stad üp begt wiär, om höm van di Steilte diäl tö Skoppen.
En sokken hå Sommen van ju wessen, mar I sen rin oftauet, I sen hellig måket, I sen rogtfârdig uden dör di Nom van di Herr Jesus, en dör üs Gott sin Geist.
Hur vul swårer Stråf fortinet di, welk Gottes Seen me Fet trat, en dit Blöd van dit Testament foar ünrin agtet, hurdör hi helligt wåd, en di Gnaden-Geist forsmoait.