Omdat et forkindjigt wåd, üs di Tid tö folling kam, en omdat alle Dinge töhop onder jen Opperhaud såmelt wåd, bid wat ön Hemmel en üp di Örd es dör höm sallew.
For wat di Wet ünmögelk wiär, (aurdat en dör dit Flēsk swakket wiär), dit död Gott, en stjürt sin Seen ön di sendig Flesk-Gestalt, en fordamt di Send ön-t Flēsk dör Send.
Di Engel swaaret en said tö hör: Di hellig Geist wel aur di kom, en Gotts Kraft wel üs en Skår di aurfaal, diärom dat dit Hellig, wat dü tö Wârlđ bring skedt Gotts Seen näämt ud.
Eterdat nü di Biärner Flesk en Blöd hå, es hi dit alliksa dilhaftig uden, omdat hi dör di Doad höm di Magt nom, diär di Doads Gewalt hed, dit es di Düwel.
En kündig gurt es di gottselig Hjemmelkheid: Gott es ipenbåret ön-t Flēsk, rogtfardigt ön di Geist, es sen uden van di Engeler, es prötjet uden bi di Heiden, es liwt uden ön di Wârld âpnommen ön di Herlikheid.
En hi hēd di Handskreft fortilgt, diär tögen üs wiär, welk ön Fastsätings bestönd, en üs öntögen wiär, en hēd disalwigen üt di Medden wegnommen, en ön dit Krüts fastspikkert.
Jesus said tö jam: Wiär Gott ju Våder, da wild I mi lew ha: for ik sen van Gott ütgingen, en kom van höm; for ik sen går ek van mi sallew kjemmen, mar Hi heed mi stjürt.