Mar üs Sommen hartnakket wiär, en ek liwt, en voar dit Volk Gottes Wei last, forlet hi jam, sendert di Jüngers of, en forhandelt dågligs ön di Skul van en wes Man Tyrannus.
Mar dit bekän ik di, dat ik eter di Wei, welk ja en Sekte nǟm, min Väders Gott sa iäre, dat ik Alles liw, wat ön di Wet en ön di Profeten skrewwen stånt.
Mar üs Felix dit hjert, skōf hi di Såk âp, omdat hi van di Lirwei moar tö weten fing, en sprok: Wan de Opperst Lysias komt, da wel ik aur ju Såk dit Rogt sprēk.
Üs ik uk da ön Jerusalem dön hå, diär ik vulen van di Helligen ön dit Gefängnis inslüt, hurtö ik van di Opperpröster Magt fingen hed; en wan ja ombrågt wīs skuld, da stemmet ik hold me.
Diär stönd er hokken van di Skul ap, ja wiär van di Synagoge, benämt di Libertiner, en di Cyreners, en di Alexanders, en danen, diär van Cilicien en Asien wiär, en strēd sik me Stefanus.
Hi brükt Listigheid tögen üs Geslagt, en behandelt üs Väders nikswerdig (öwel), en måket et sa, dat em di litj Biärnkes wegwârp måst (ütsät), omdat ja ek lewendig bliw skuld.
Ja staunt al, üs ja höm hjert, en said: Es dit ek höm, diär ön Jerusalem al danen ütrotte wild, welk dös Nōm önröp, en diärom hjir hjårt kjemmen es, om dat hi jam bünden henbring skuld tö di Hōgpröster.