25 Üs dü dör Davids Müd, welk din Knegt wiär, said hēst: Hurom sät sik di Heiden âp, en di Volken nem jam wat voar, wat foriws es?
I mut ek täänk, dat I tö ju sallew si wel: Wü hå Abraham tö Vader. Ik si ju: Gott kjen Abraham üt dös Stiner Jungen âpwǟk.
I Karming en Brödhem, di Skreft måst tö folling kom, üs-t tövoaren di hellig Geist said hēd dȫr Davids Müd van Judas, diär en Önförer wiär foar danen, welk Jesus grēp.
Üs hi nü en Profet wiär, en wust, dat Gott höm belöwet hed me en Tid, dat de Frügt van sin Lunken üp sin Stȫl set skuld.