23 En diär em jam hed loas letten, kâm jat tö jår ein Lid, en forkindigt jam, wat di Opperpröster en Olderlid tö jam said hed.
Nü ging jat üt dit Tügthüs, en hen tö di Lydia, hur jat di Brödhem öntrof, jam Mud īnsprok, en da ofreiset.
For di Mensk wiär aur vjärdig jar oald, ön welk dit Teken van Sündheid sken wiär.
Diär ja dit hjert, hēwt ja jår Stem, for ja wiär jens Sens tö Gott, en sprok: Herr! dü best di Gott, diär Hemmel en Örd, en di See (Miär), en Alles, wat diärön es, måket hēd.