3 Dat wü ön Ru en Fred bi di lewwe, en dat döt Volk dör din Omsörrig sa vul gud Tinsten tökjemmen sen: dit, magtig Felix, bekän wü altid en allerwegen me vul Dank.
Sa heed mi dit uk gud togt, sent ik et Alles van jest Begen of befråget hå, dat ik et tö di, min lew Theophile, me Fliit ordentlig skriiw.
Let uk Lastbēster bestel, om dat ja Paulus diärüp sät, en hi welbehölden tö di Stadhoalder Felix brågt ud kjen.
Claudius Lysias gröt di magtig Stadhoalder /(Löndvöged)/ Felix.
Üs ja nü ön Cäsarea önkam, död ja dit Bref ön di Stadhoalder (Löndvöged) aur, en aurlöwert Paulus ön höm.
En üs Paulus hjårt röpen wiär, begent Tertullus sin Klåg, en sprok:
Mar om dat ik di ek olterlung âphoald, da bed ik di, dü maist sa gud wis, üs me litjet Urden tö hiren.
Mar Paulus said: Magtig Festus! ik råse ek, mar ik sprēk Wårheid, en sen bi sünd Forstand.