Mar ik si ju: “Hokken me sin Brödher håtet, di skel voart Rogt skildig wiis. Mar hokken tö sin Brödher said: Ragga! di skel voar di Råd skildig wiis. Mar hokken said: dü Nar, di fortinet ön di Hel tö kommen.
Om nü üp di Üder Dai Wesheid diäraur tö fon, hurom hi van di Juden önklåget wåd, let hi höm di Ketting ofnem, en jåw Order, dat di Opperpröster en di hile Råd töhop kom skuld, en fört Paulus hjårt, en stelt höm voar jam hen.
Alliküs di Opperpröst, en di hile Råd van Olderlid mi dit betjüg kjen, van danen ik Volmagt me nōm tö di Brödhem, en reiset nå Damaskus, dat ik dânen, welk diär wiär, bünden nå Jerusalem fört, omdat ja diär bestråwet wåd.
Nü stel I di Opperhaudman, en di hile Råd dit voar, dat hi måt mjären Paulus tö ju för, alliküs dat I sin Såk naier Öndersjuk wild. En wü sen al redig, höm omtöbringen, jer dat hi voar ju komt.
En hi said: Di Juden sen me arküder jens uden, di tö bedden, dat dü mjären Paulus voar di Råd bring letst, alliküs dat ja sin Såk nauer Öndersjuk wild.
En Paulus wust, dat er jen Dīl Sadducäers, en di Üder Dīl Farisäers wiär, diärom said hi me gurtem Stem ön di Råd: Brödhem, ik sen en Farisäer, en en Farisäers Seen. Ik sen önklåget aur di Hȫp en Apstunen van Doaden.
For üs Iär bestånt diäron, nämelk dit Tjügnis van üs Geweten, dat wü ön Jenfoaldigheid en Aprogtigheid voar Gott, ek ön Wisheid na dit Flēsk, mar ön Gottes Gnad üp Warld wandelt ha, en foar-t mist bi ju.
Mar wü nem üs ön Agt voar hjemmelk Skand, en gung ek me Skalkheid om, forfälske uk ek Gotts-Urd, mar wü ipenbåre di Wårheid, en bewise üs âprogtig tögen dit Geweten van alle Mensken, voar Gott.
En dö dit me Sagtmudigheid en Fürgt, en ha en gud Geweten, omdat dânen, welk ârig om ju snakke, üs van Forbrekers, tö Skand ud, aurdat ja ju gud Wandel ön Kristus last hå.