Diär öntstönd en gurt Lârem. Di Wetliärers van di Farisäer-Parti stönd ap, stred en sprok: Wü finj nönt Arigs ön dös Mensk; en wan er en Engel of en Geist me höm spreken hed, da kjen wü tögen Gott ek strid.
En hed sowen Stiärner ön sin rogt Hund, en üt sin Müd ging en tauegget skarp Swärt, en sin Ansegt wiär üs di Sen, wan di skintj ön sin vol Kraft hōg ön Hemmel.