En Saulus hed en Welhågen ön sin Doad. Diär öntstönd om di Tid en gurt Forfölging aur dit Geminte ön Jerusalem; en ja wad ombistrit ön di Lönden Judäa en Samaria, sönder di Apostel.
Ik wēt, wat dü dädst, en hur dü unest, nämelk, diär di Satans Tron es, en dü haltst bi min Nom, en hest min Glow ek forlögnet, uk ek ön di Dagen, ön welk Antipas min tru Tjüg, bi ju doadslain uden es, diär di Satan unet.
Üs ik uk da ön Jerusalem dön hå, diär ik vulen van di Helligen ön dit Gefängnis inslüt, hurtö ik van di Opperpröster Magt fingen hed; en wan ja ombrågt wīs skuld, da stemmet ik hold me.
En dit Urd håget di hil Mängde wel; en wälet Stefanus, en Man vol van Glōw en di hellig Geist, en Filippus, en Progorus, en Nikanor, en Timon, en Parmenas; en Nikolaus, en Judengenōt (Nibekirt) van Antiochien.