I hå mi ek ütwälet; mar ik ha ju ütwälet, en hå-t ju üpleid, dat I hengung, en Frügt bring, en ju Frügt blewt; omdat, wat I di Vader ön min Noom bed, hi ju dit jewt.
Di Gott van döt Volk hēd üs Väders ütkwoart, en dit Volk âphoget, üs ja Främenden wiär ön dit Lönd Ägypten, en me en âphēwt Järm död hi jam diärüt dit Geleit.
Mar dit bekän ik di, dat ik eter di Wei, welk ja en Sekte nǟm, min Väders Gott sa iäre, dat ik Alles liw, wat ön di Wet en ön di Profeten skrewwen stånt.
Welk Profeten hå ju Väders ek forfölligt, en jam ombrågt, diär di Tökomst tö voaren forkindigt van dös Rogtfârdig, huns Forräters en Murdigers I nü uden sen.
En di Herr said tö höm: Gung nü hen, for dös es mi en ütkwoart Werktjüg, dat hi min Nom mung di Heiden, voar Könninger en Israels Biärner bekänt måket.
En Ananias ging hen, kam ön dit Hüs, leid di Hund üp höm, en said: Brödher Saul! Di Herr hēd mi stjürt, nämelk Jesus, diär di üp di Wei, welk dü kâmst, tö Voarskin kam, om dat dü din Gesigt weder fo maist, en vol van di hellig Geist ūdst.
Min Biärner! Ik skriw ju dit, omdat I ju ek forsendige. En wan er hokken sik forsendigt hed, da ha wü en Voarspreker bi di Vader, Jesus Kristus, diär rogtfârdig es.