6 En diär wü arküder Fårwel said hed, ging wü aur ön-t Skep; en ja kirt weder om, en ging tüs.
En hi maaket höm üp di Biin, en kâm tö sin Våder. Diär hi jit für van höm wiär, saag sin Våder höm en bejammert höm, lööp höm öntögen, en fääl höm om sin Hals, en taatjet höm.
Hi kâm ön sin Ein; mar sin Einen noom höm ek âp.
Betäänk, di Stünd komt, en es al kjemmen, dat I ombistrīt ud, ark ön Sin, en mi alining let; mar ik sen ek alining, for di Vader es bi mi.
Diärna said hi tö di Lirling: Sé, dit es din Moder. En van di Stünd of ön noom di Jünger hör tö sik ön sin Hüs.
En arkjen ging hen tö sin Hüs.
Hed ik nin Ru ön min Geist, aurdat ik Titus, min Brödher, ek foand; mar ik nom Ofskid me jam en foar na Macedonien.