En sin Gerügt ging aur hiil Syrienlönd. En ja brågt allerlei Krånken me mangerlei Sjugten en Kwoål behaftet, di Besetenen, di Muunsjugtigen en van di Jigt Gebrekkelken, en hi måket jam al sünd.
Wee di, Chorazin! Wee di, Bethsaida! For wiär sok Daaden ön Tyrus en Sidon sken, üs-er bi ju sken sen; ja hed bitids ön Sak en Eesken seten, en hed jam bekiirt.
En dânen, welk ombistrit wiär ön di Forfölging, welk aur Stefanus öntstönd, ging ombi önt Lönd Fönizien, en Cypern, en Antiochien, en sprok tö Nemmen dit Urd, üs alining tö di Juden.
For hi tågt tögen dânen van Tyrus en Sidon tö stridden. Mar ja kam en wiär sik jens, en fing Blastus, di Kåmerdiner bi di Könning, üp jar Sid, en boad om Frēd; omdat jar Lönden sik niäre måst van di Könning sin Lönden.
En ja jåw jam en Skreft ön Hund, welk sa lüt: Wü, di Apostler, en Olderlid, en Brödhem, wenske di Brödhem van di Heiden ön Antiochien, ön Syrien, en ön Cilicien Seligheid.
En Paulus blēw jit lung diär, nom da Ofskid van di Brödhem; en reiset me Priscilla en Aquila tö Skep na Syrien; eter dat hi ön Kenchrea sin Hir üp Haud hed klep letten, for hi hed en Belöwing dön.
En me üs reiset uk hok Jüngers van Casarea, welk en Man van Cypern, bi Nōm Mnason, tö üs brågt; hi wiär jen van di jest Jüngers, en wü skuld bi höm Herbârig fo.