Üp di jest Dai ön di Wēk, üs di Jüngers töhop kjemmen wiär, om dit Broad tö breken, höld Paulus en Rede ön jam, en wild üp di Üder Dai forreise, en sin Rede wåret hen tö Mednagt.
Mar nü, lew Brödhem! wan ik tö ju kam, en sprok en främed Moal, wat wiär dit tö Net foar ju, wen ik ek me ju sprok dör Ipenbåring, of dör Känels, of dör Wissien of dör di Lir?
Wan I ön di Glow bliwt, fast ön di Gründ, en pal ön di Höp van-t Evangilje, wat I hjert hå, wat tö alle Kreaturen prötjet uden es, diär önder di Hemmel sen, bi welk ik Paulus en Diner uden sen.
Mar wan wü ön-t Lägt wandele, alliküs hi ön-t Lägt es, da hå wü Geminskep me arküder; en dit Blöd van Jesus Kristus, sin Seen, måket üs rin van al Send.
Ja sen van üs ütgingen, mar ja wiär ek van üs; for wan ja van üs wessen hed, da wiär ja bi üs blewwen; mar hat skuld ipenbar ud, dat ja ek al van üs sen.