En bleew diär tö eter Herodes sin Doad. Om dat et tö folling komt, wat üüs Herr Gott dör di Profet said heed, wan hi sprakt: “Üt Egipten hå ik min Seen röpen.”
We ju, I skinhellig Skreftlirten en Farisäers, I reise tö Weter en tö Lönd, om en Bekirten tö måkin; en wan hi ju Glōw önnommen hēd, måke I van höm en Kind foar di Hel; taumål âriger, üs I salw sen.
En diär wiär ön Antiochien ön dit Geminte Profeten en Liärers, nämelk Barnabas en Simon, nämt me Tönom Niger, en Lucius van Kyrene, en Menahen, diär me Herodes di Vjurförst âptein wiär, en Saulus.
En üs Paulus, en danen, diär me höm wiär, van Pafos offären wiär, kâm ja tö Pergen, en Stad ön dit Lönd Pamfylien. Mar Johannes skäd van jam, en reiset weder tö Jerusalem.
En üs di Geminte van di Skul âpbrok en van arküder ging, fölligt vul Juden en gottesfürgtig Nibekirte (Judengenoten) Paulus en Barnabas eter, welk tö jam sprok, en jam formånet, dat ja bi Gottes Gnad bliw skuld.
Diär foand hi en Jud, me Nōm Aquila, van Geburt üt Pontus, welk kūrt tövoaren van Italien (Welsklönd) kjemmen wiär, me samt sin Wüf Priscilla, (diärom dat di Kaiser Klaudius Order iwen hed, dat alle Juden sik üt Rom wegmåke skuld.)
Üp di Üder Dai, mar ön Nagtem stönd di Herr bi höm, en said: Hå gud Mud! Paulus! Alliksa üs di ön Jerusalem van mi tjügt hēst, sa skedt dü uk ön Rom van mi tjüg.
En dit Urd håget di hil Mängde wel; en wälet Stefanus, en Man vol van Glōw en di hellig Geist, en Filippus, en Progorus, en Nikanor, en Timon, en Parmenas; en Nikolaus, en Judengenōt (Nibekirt) van Antiochien.
Diär stönd er hokken van di Skul ap, ja wiär van di Synagoge, benämt di Libertiner, en di Cyreners, en di Alexanders, en danen, diär van Cilicien en Asien wiär, en strēd sik me Stefanus.