6 En üs Paulus jam di Hund üpleid hed, kâm di hellig Geist aur jam: ja sprok ön främed Spraken (Tungen) en üs Profeten.
Di Teken, di dânen fölligt, welk liiw, sen: Ön min Noom wel ja Düweler ütdriw, me ni Tungen wel ja spreek.
Ön al wiär diär omtrent twellef Man.
En ja wåd Al vol /van/ di hellig Geist, en begent tö prötjin me Üder Tungen, sa üs di Geist jam dit jaw üttöspreken.
Dössen stelt ja voar di Aposteler, en bödigt, en leid di Hund/en/ üp jam.
En Ananias ging hen, kam ön dit Hüs, leid di Hund üp höm, en said: Brödher Saul! Di Herr hēd mi stjürt, nämelk Jesus, diär di üp di Wei, welk dü kâmst, tö Voarskin kam, om dat dü din Gesigt weder fo maist, en vol van di hellig Geist ūdst.
Li üp Nemmen sa gau di Hunden, måke di uk ek dilhaftig ön främed Send. Hoald di sallew küsk.
Diärom wel ik di diärom tö tänken help, di Gottes-Gåw aptö wäken, welk ön di es dör min Hundüplien.