En üs hi nü na Achaja reise wild, jaw di Brödhem höm en Brēf ön di Jüngers me, dat ja höm gud âpnem måt. Nå sin Önkomst diär, holp hi dânen vūl, welk dör Gottes Gnåd tö di Glow gelangt wiär.
Mar di Juden sagt di öndagtig en iärbar Wüffen, en di Oppersten ön di Steid âptöhitsin, en reget ap tö en Forfölging aur Paulus en Barnabas, en brågt et diärhen, dat jat dit Lönd forwiset wåd.
Mar üs di Juden van Thessalonich tö weten fing, dat uk ön Beroe Gottes Urd van Paulus forkindigt uden wiär, kam ja uk diärhen en sǟt dit Volk ön Beweging.
Mar diäraur kam er Juden van Antiochien en Ikonien, en besnakket (aurredet) dit Volk, en stinigt Paulus, en slippet höm üt di Stad; en ja ment, hi wiär stürwen.
En diär hi /üp di/ Rogtstöl seet, stjürt sin Wüf tö höm, en let höm si: “Nem dü nönt tö dön me di rogtfardig Mensk, ik ha aur Nagt vūl leden ön Drōm om sin wel.”
Mar di Juden brågt hok halsstarrig Karming van di Marktbuben üp jar Sid, en wiggelt dit Volk ap, en reget en Apstand ön di Stad ön, en stormt üp Jasons Hüs, en sågt, jam mung dit Volk tö bringen.
Üs dit ütrogt wiär, nōm Paulus dit ön sin Geist voar, dör Macedonien en Achaja tö reisin; en van diär nå Jerusalem tö wandlin, en said: En wan ik diär jest wessen hå, mut ik uk Rom se.
Ik ha åft reiset, ik ha åft ön Gefår wessen tö Weter, ön Gefår van Murdigers, ön Gefår bi di Juden, ön Gefar bi di Heiden, ön Gefår ön di Städer, ön Gefår on din Wildnis, ön Gefår üp See, ön Gefar mung di falsk Brödhem.
For I sen Nåfölgers uden, lew Brödhern! van Gottes Geminte ön Judäa, ön Kristus Jesus, dat I alliksa ditsallew leden ha van ju Frindjer, alliküs ja van di Juden.