10 Ik stun di bi, en Nemmen skel sik önderstun, sik ön di tö forgrippen, en di Lid tö dön; for ik hå en gurt Volk ön dös Stad.
“Lukke hjir, en Jungfåmen skel üp Wei kom, en en Seen tö Wârld bring, en jü wel höm Emanuel nääm let, dit es ön üüs Språk aursäät: Gott wiis me üüs!”
Jå, al ju Hiir üp Haud es täält.
En līr jam, dat ja hoald skel, wat ik ju befälen hå. En betänk, ik sen jå ark Dai bi ju bet tö Warlds Jenđ.” Amen.
En ek en Hiir van ju Haud skel tö nöndt kom.
En ik hå uk jit Üder Sjip, diär ek van dös Stal sen; danen mut ik hjårt bring; en ja skel min Stem hir, en hat skel jen Dreft (Hjät) en jen Hört ud.
En ek foar dit Volk alining, mar dat hi Gottes Biärner, diär ombistrīt wiär, töhopbrågt.
Simon hēd fortält, hurdelling Gott jest di Heiden besjukt hēd, en üt jam en Volk önnommen hēd tö sin Nōm (Iär).
Gott sen al sin Werken (Dåden) bekänt van di jest Begen van di Warld of ön.
Hi blew diär jen Jår en sogs Mūn, en forkindigt jam Gottes Ūrd.
En di Herr said dör en Gesigt ön Nagtem tö Paulus: Fürgt di ek, mar sprēk, en swügge ek!
Wat skel wü hjirtö si? Es Gott foar üs, hokken kjen da tögen üs wis?
En hi hed tö mi said: Let min Gnad di nog wis, for min Kraft es ön di Swakken magtig. Diärom wel ik ollerlewst mi om min Swakheids wel rüme, omdat di Kraft van Kristus ön mi unet.
Mar di Herr stönd mi bi, en starkt mi, omdat dör mi di Prötji forsekert ud, en alle Heiden dit hjert. En ik sen reddigt uden üt di Löw sin Raggen.
Di Herr Jesus Kristus wis me din Geist. Di Gnad wis me ju al! Amen.