En üs di Geminte van di Skul âpbrok en van arküder ging, fölligt vul Juden en gottesfürgtig Nibekirte (Judengenoten) Paulus en Barnabas eter, welk tö jam sprok, en jam formånet, dat ja bi Gottes Gnad bliw skuld.
Mar di Juden sagt di öndagtig en iärbar Wüffen, en di Oppersten ön di Steid âptöhitsin, en reget ap tö en Forfölging aur Paulus en Barnabas, en brågt et diärhen, dat jat dit Lönd forwiset wåd.
En hat kâm tö pas ön Ikonien, dat jat mearküder ön di jüdisk Synagoge (Judenskul) inging, en diär sa sprok, dat en gurt Kär Lid van di Juden en Griken liwt.
Da togt er di Apostler en di Olderlid, samt dit hil Geminte gud diärom, hok Karming üttöwälin, en me Paulus en Barnabas na Antiochien tö stjüren, nämelk Judas, me di Tönom Barsabas, en Silas, sok Måner, diär Liärers wiär mung di Brödhem.
Paulus wild hå, dat hi me höm reise skuld, en nōm höm, en beskjärt höm om di Juden jår wel, welk ön disallew Steid wiär, for ja wust al, dat sin Våder en Grik wiär.
Help! Israeliten! Hjir es di Mensk, diär aural di Mensken lirt, wat tögen dit Volk, en tögen di Wet en tögen dit Steid es. En nü hēd er uk di Griken ön di Tempel brågt, en döt hellig Steid ünrin måket.