Mar dit diär önt gud Lönd sen uden es, dit es höm, wan-er hokken dit Urd hjert en forstånt et, en bringt da uk Frügt, en som drait höndertfoalig, som söstigfoalig, som dördigfoalig.
En hi said tö jam: Dit sen di Uurder, diär ik tö ju said, diär ik jit bi ju wiär, for hat mut Alles tö folling kom, wat er van mi skrewwen Staant ön Moses sin Wetten, ön di Profeten, en ön di Salmen.
Da stjürt ik alstunds tö di. Dü hēst weldön, dat dü kjemmen best. Nü sen wü hjir al bi arküder voar Gott, om Alles tö hiren, wat di van Gott befälen es.
Diärom danke wü uk langsen Gott, dat I, üs I di Forkindjiging van Gottes Urd fing, dit önnōm ek üs Mensken-Urd, mar, (alliküs dit wårelk es) üs Gottes Urd, wat uk wirket ön ju, diär glowig sen.
En me allerlei gottloas Bedraieri tö Ünrogtfardigheid mung danen, welk forlesen gung, diäraur, dat ja di Lewde tö di Wårheid ek önnommen ha, om selig tö uden.