En Simeon sprok di Segen aur jam en said tö Maria, sin Moder: Lukke hjir, döshjirrem ud säät tö en Fal en Âpstunen foar Vûlen in Israel, en tö en Teken, diär Tögenspraak fo wel.
Mar di Juden sagt di öndagtig en iärbar Wüffen, en di Oppersten ön di Steid âptöhitsin, en reget ap tö en Forfölging aur Paulus en Barnabas, en brågt et diärhen, dat jat dit Lönd forwiset wåd.
Mar diäraur kam er Juden van Antiochien en Ikonien, en besnakket (aurredet) dit Volk, en stinigt Paulus, en slippet höm üt di Stad; en ja ment, hi wiär stürwen.
Mar üs Sommen hartnakket wiär, en ek liwt, en voar dit Volk Gottes Wei last, forlet hi jam, sendert di Jüngers of, en forhandelt dågligs ön di Skul van en wes Man Tyrannus.
For I sen Nåfölgers uden, lew Brödhern! van Gottes Geminte ön Judäa, ön Kristus Jesus, dat I alliksa ditsallew leden ha van ju Frindjer, alliküs ja van di Juden.