Forhandlings 14:1 - North Frisian New Testament (Clemens)
1 En hat kâm tö pas ön Ikonien, dat jat mearküder ön di jüdisk Synagoge (Judenskul) inging, en diär sa sprok, dat en gurt Kär Lid van di Juden en Griken liwt.
En üs di Geminte van di Skul âpbrok en van arküder ging, fölligt vul Juden en gottesfürgtig Nibekirte (Judengenoten) Paulus en Barnabas eter, welk tö jam sprok, en jam formånet, dat ja bi Gottes Gnad bliw skuld.
Mar Paulus en Barnabas sprok dristig en fri: Hat wiär nödig, dat Gottes Urd jest tö Ju spreken wåd; mar nü stöt I dit van ju, en agt ju sallew ek wert tö dit ewig Lewent; se, da wänd wat unk tö di Heiden.
Mar diäraur kam er Juden van Antiochien en Ikonien, en besnakket (aurredet) dit Volk, en stinigt Paulus, en slippet höm üt di Stad; en ja ment, hi wiär stürwen.
En hi kam tö Derben en Lystra. En se, diär wiär en Jünger, bi Nom Timotheus, en Seen van en jüdisk Wüf, welk Christ uden wiär, en van en grigisk Våder.
En Crispus, di Opperst van di Skul, liwt me sin hile Hüs (al sin ein Lid) ön di Herr. Uk Vulen van di Korinther, welk töhjert hed, liwt, en let sik döpe.
Nōm di Miältid en lowet Gott me Frügged en me Jenfoalighed ön-t Hart en hed Gnad bi Gott en bi dit hile Volk. En di Herr död dågligs hokken hentö tö dit Geminte, welk selig wåd.
Help! Israeliten! Hjir es di Mensk, diär aural di Mensken lirt, wat tögen dit Volk, en tögen di Wet en tögen dit Steid es. En nü hēd er uk di Griken ön di Tempel brågt, en döt hellig Steid ünrin måket.
For ik skamme mi ek voar dit Evangilje van Kristus, för hat es en Kraft van Gott, om al danen selig tö måkin, welk diärön liw, jest di Juden, en da uk di Griken.
Min Forfölliging, min Liden, welk ik ön Antiochien, ön Iconien, en ön Lystra erfåren hå, watfoar en Forfölliging ik leden ha, en üt dit al hēd di Herr mi erlöset.