22 En üs hi disallew wegnōm, sät hi David tö Könning aur jam, van welk hi tjügt: Ik hå David, de Seen van Jesse, fünden, en Man eter min Hart, diär al min Wel dö skel.
For David, üs hi bi sin Tid eter Gotts Wel tinet hed, es hi töslöppen, en bi sin Väders leid, en hēd wel di Forwesing sen.
En Gott, diär di Harten känt, tjügt aur jam, en jåw jam di hellig Geist, alliküs uk üs.
Hi foand Gnad voar Gott, en boad, dat hi en Uning finj måt foar Jakobs Gott.