7 En ik hjert en Stem, welk said tö mi: Stun ap, Petrus! slagte en īt.
Ik betragtet dit, en wåd wår Dirten me vjur Fet van di Örd, en wild Besten, en Würmer, en Vügler üt di Logt.
Mar ik said: U nån, Herr! for ik hå jit older wat Ünhelligs of Ünrins ön min Müd nommen.
For alle Skåpningen van Gott sen gud; en nönt es tö foragtin, wat me Danksien önnommen ud.