En dânen, welk ombistrit wiär ön di Forfölging, welk aur Stefanus öntstönd, ging ombi önt Lönd Fönizien, en Cypern, en Antiochien, en sprok tö Nemmen dit Urd, üs alining tö di Juden.
En üs hi höm foand, brågt hi höm hen tö Antiochien. En jat blew en hil Jår bi dit Geminte, en lirt vul Volk; en diäraur wad di Jüngers ollerjest ön Antiochien Christen nämt.
Üs nü en Aprör öntstönd, en Paulus en Barnabas ek en litj Strid me jam hed, forordnet ja, dat Paulus en Barnabas, en hok Üdern van jam âpreise skuld tö Jerusalem tö di Apostler en Olderlid aur dös Fråg.
Da togt er di Apostler en di Olderlid, samt dit hil Geminte gud diärom, hok Karming üttöwälin, en me Paulus en Barnabas na Antiochien tö stjüren, nämelk Judas, me di Tönom Barsabas, en Silas, sok Måner, diär Liärers wiär mung di Brödhem.
En dit Urd håget di hil Mängde wel; en wälet Stefanus, en Man vol van Glōw en di hellig Geist, en Filippus, en Progorus, en Nikanor, en Timon, en Parmenas; en Nikolaus, en Judengenōt (Nibekirt) van Antiochien.
Mar Barnabus nōm höm tö sik, en fört höm hen tö di Apostels, en fortält jam, hurdelling hi üp di Wei di Herr sen hed, en hi me höm spreken hed, en hurdelling hi ön Damaskus di Nom Jesus frimudelk forkindigt hed.
Mar nü, üs Timotheus van ju tö üs kjemmen es, en üs di gud Bödskep brågt hed van ju Glow en ju Lewde, en dat I altid om üs tänk üp-t bäst, en dit Forlangen hå, üs tö sen, alliküs wü eter ju: