En dânen, welk ombistrit wiär ön di Forfölging, welk aur Stefanus öntstönd, ging ombi önt Lönd Fönizien, en Cypern, en Antiochien, en sprok tö Nemmen dit Urd, üs alining tö di Juden.
En üs hi höm foand, brågt hi höm hen tö Antiochien. En jat blew en hil Jår bi dit Geminte, en lirt vul Volk; en diäraur wad di Jüngers ollerjest ön Antiochien Christen nämt.
En diär wiär ön Antiochien ön dit Geminte Profeten en Liärers, nämelk Barnabas en Simon, nämt me Tönom Niger, en Lucius van Kyrene, en Menahen, diär me Herodes di Vjurförst âptein wiär, en Saulus.
Da togt er di Apostler en di Olderlid, samt dit hil Geminte gud diärom, hok Karming üttöwälin, en me Paulus en Barnabas na Antiochien tö stjüren, nämelk Judas, me di Tönom Barsabas, en Silas, sok Måner, diär Liärers wiär mung di Brödhem.
En ja jåw jam en Skreft ön Hund, welk sa lüt: Wü, di Apostler, en Olderlid, en Brödhem, wenske di Brödhem van di Heiden ön Antiochien, ön Syrien, en ön Cilicien Seligheid.
Mar Sommen van di epikurisk en stoisk Warldswissen strēd me höm. Sommen said: Wat wel dös Daidriwer (Pråtjer) si? En di Üdern said: Hat skintj, hi wel ni Gotten forkindige, aurdat hi van Jesus sin Evangilje en van Apstunen jam forkindigt.
Ön di sallew Dagen, üs di Jünger-Öntal langsen gurter wåd, öntstönd diär en Knorrin mung di Griken tögen di Ebräer, dat jar Inkewüffen forsümmet wad bi di dågligs Ütdiling.
En dit Urd håget di hil Mängde wel; en wälet Stefanus, en Man vol van Glōw en di hellig Geist, en Filippus, en Progorus, en Nikanor, en Timon, en Parmenas; en Nikolaus, en Judengenōt (Nibekirt) van Antiochien.
Diär stönd er hokken van di Skul ap, ja wiär van di Synagoge, benämt di Libertiner, en di Cyreners, en di Alexanders, en danen, diär van Cilicien en Asien wiär, en strēd sik me Stefanus.