27 En hi wiär uk sterwenskrånk, mar Gott hed sik aur höm erbarmt, ek alining aur höm, mar uk aur mi, omdat ik ek di jen Bedrüwwing eter di üder ha.
En hat kam töpas üp disallew Tid, dat jü krånk wad, en stoarw. En diär ja hör tauet hed, leid ja hör ön di Bowersål.
Diär hed ju nin Üder Forsjuk troffen, mar Gott es tru, hi let ju ek forsjuk aur ju Kraft; mar hi måket, dat di Forsjukking sa en Jend faid, dat I dit fordrai kjen.
Dat I höm nü metjens om sa vul lewwer foriw, en tröste, omdat hi ek dör oltergurt Kemmer ön-t Sörin komt.
Aurdat hi om ju al längt, en vul bekommert diäraur wiär, aurdat I hjert hed, dat hi krånk wessen hed.
Mar ik hå höm om sa vul hastiger stjürt, omdat I höm se, en weder blid ud, en ik uk di Bedrüwwing mender hå.
For om Kristus sin Werks wel hēd hi sa nai bi di Doad wessen, en hi hēd sin Lewent diärbi wåget, om dat hi mi tinet ön ju Steid.