Üs nü en Aprör öntstönd, en Paulus en Barnabas ek en litj Strid me jam hed, forordnet ja, dat Paulus en Barnabas, en hok Üdern van jam âpreise skuld tö Jerusalem tö di Apostler en Olderlid aur dös Fråg.
En üs er nü lung diäraur streden wiär, stönd Petrus âp en sprok: I Måner, lew Brödhem, I wēt, dat Gott lung voar dös Tid mung üs mi ütwälet hēd, dat dör min Müd di Heiden dit Urd van-t Evangilje hir en liw skuld.
Ön di sallew Dagen, üs di Jünger-Öntal langsen gurter wåd, öntstönd diär en Knorrin mung di Griken tögen di Ebräer, dat jar Inkewüffen forsümmet wad bi di dågligs Ütdiling.
For ik fürgte, wan ik kom, dat ik ju ek sa findj, üs ik et ha wel, en I mi uk ek sa findj, üs I mi ha wel; dat er ek Ünjensheid, Nidskheid, Fortörning, Strid, Sladder, Instokin Apblögenheid, Aprör diär es.