En üs jü en hör Hüsgenoten döpet (kressent) uden wiär, boad jü om Gotts wel, en said: Wan I mi nü foar tru hoald, dat ik ön di Herr līw, da kīr īn ön min Hüs. En jü twōng (nödigt) üs diärtö.
En wü hå en gurt Fortruen tö ju, hat mai om Titus sin wel, welk min Makker en min Helper bi ju es; of om üs Brödhem jår wel, diär Apostel sen bi di Geminten, en Kristus sin Iär.
Allik üs-t da van mi rogt es, dat ik van ju altermal likvul hoald, diärom dat ik ju ön min Hart hå, on dös min Kettings, hurön ik dit Evangilje forswåre en bekraftige, en I altermal me mi di Gnåd dilaftig sen.
Mar danen, diär glowige Herren ha, skel disalwigen ek foragte, aurdat ja Brödhern sen; mar ja skel vulmoar wellig tine; wil ja glowig en lew sen, en ön di Weldåden dilhaftig sen. Sok lir en formåne diärtö.
Hir tö, min lew Brödhern! hēd Gott ek di Armen üp dös Wârld ütwälet, om ön di Glow rik tö wisen, en Arwing van dit Rik, wat Gott dânen löwet hēd, diär höm lew hå.
Di Olderlid, diär mung ju sen, formåne ik, üs en Me-Olderman, en Tjüg van di Liden, diär ön Kristus sen, en dilhaftig ön di Herrelkheid, welk ipenbaret ud skel.