Diär hed ju nin Üder Forsjuk troffen, mar Gott es tru, hi let ju ek forsjuk aur ju Kraft; mar hi måket, dat di Forsjukking sa en Jend faid, dat I dit fordrai kjen.
Mar di Ünglowigen, huns Forstand di Warlds-Gott forblänt hēd, se dit klar Lägt van dit Evangilje ek, ja se ek di Klårheid van Kristus, diär Gottes Bild es.
Omdat wü ek moar Biärner sen, en üs wäg en wåge let van ark Windj ön di Lirdom, dör di Skalkheid van di Mensken en Bedraieri, om üs me List tö forfören.
En di gurt Dråk wåd ütsmetten, nämelk di oald Slang, welk nämt ud di Düwel, en Satanas, diär di hile Warld forfört, en hi wåd smetten üp di Örd, en sin Engeler wåd uk diärhen smetten.
En dit Bēst wåd greppen, en me ditsallew di falsk Profet, diär di Teken död voar höm, dör welk hi dânen, welk dit Markteken önnommen hed van dit Best, en dânen, welk dit Bild van dit Bēst önbödigt. Dös tau wåd biding lewendig ön dit Jöld-Pul smetten, diär me Swåwel brent.
Mar ik si ju, en di üdern, diär ön Thyatira sen, welk ek sa en Lir ha, en di Dīpte van di Satan ek küd ha, alliküs ja si: Ik skel ju nin üder Last üpli.