Diär Pilatus nü såg, dat hi nönt ütrogt küd, mar di Larem jit vul gurtemer wåd, no̊m hi Weter, tauet sin Hunden voar dit Volk jår Ogen en said: “Ik sen ünskildig ön dit Blöd van dös rogtfardig Man. Diär mai I nü tösé.”
En Jesus said tö höm: “Se diärfor tö, en siit-s tö Nemmen, mar gung /hen/, en wise di bi di Pröst, en åwere di Gåw, diär Moses befälen heed tö en Tjügnis aur jam.
Wandelt iärbår eter dit Evangilje van Kristus, om dat, wan ik kom, om ju tö sen, of wan ik fir van ju hir, dat I stun ön jen Geist en ön jen Gemüt, en me samt üs strid foar di Glōw ön-t Evangilje.
Diärom uk wü, van de Dai of ön, üs wü hjert hå, hoald wü ek âp foar ju tö bödigin, en tö bedden, dat I vol ud van di Känels, wat Gottes Wel es, ön al geistelk Wisheid en Forstand.
Se tö, dat I höm dit ek wärne, diär sprakt. For wan dossen ek flögt sen, welk sik wärnt, üs hi üp di Ord sprok, vul mender wü, wan wü höm dit wärne, diär van Hemmel sprakt.
En ik fäl djäl voar sin Fet, om höm öntöbödigen. En hi sprok tö mi: Se tö, dat dü dit ek dädst; ik sen din Meknegt, en din Brödhern jår Meknegt, en dânen jår, welk dit Tjügnis van Jesus ha. Bödige Gott on! Mar dit Tjügnis van Jesus es di Geist, om wis voarüt tö sien.