For ik fürgte, wan ik kom, dat ik ju ek sa findj, üs ik et ha wel, en I mi uk ek sa findj, üs I mi ha wel; dat er ek Ünjensheid, Nidskheid, Fortörning, Strid, Sladder, Instokin Apblögenheid, Aprör diär es.
Diärbi gung ja ledig, en lir ombilåpen van Hüs tö Hüs; jå ja gung ek alining ledig, mar sen uk sladderig en vol van Aurklōkheid, en snakke, wat ek passet.
Sprēk nönt Arigs van arküder, lew Brödhern! Hokken om sin Brödher wat Arigs sprakt, en aur sin Brödher ordilet, di sprakt arig van di Wet, en ordilet aur di Wet. Wan dü aur di Wet ordilest, da best dü nin Däder van di Wet, mar en Rigter.
Ek üs Kain, diär van di Arig wiär, en slog sin Brödher doad. En üt wat Oarsåk slog hi höm doad? Aurdat sin Dåden ârig wiär, en sin Brödhers Dåden rogtfardig.
En ik hjert en gurt Stem, di sprok ön Hemmel: Nü es di Seligheid, en di Kraft, en dit Könningrik, en di Magt üs Gott sin en Kristus uden, wil di Forklager van üs Brödhern djälstört es, diär jam forklåget hēd Nagt en Dai voar Gott.