For döt Volk sin Hart es forstokket, en jår Oaren sen harthirig, en jår Ogen hå ja tölöken, omdat ja older ek me Ogen se, en me di Oaren hir, en me dit Hart forstun, en jam bekir, dat ik jam help.
En hi såg jam ön rund ombi me Wredheid, en hi wåd bedrüwwet aur jar Forstoktheid önt Hart, en said tö di Mensk: “Strek din Hund üt.” En hi strakt en üt en di Hund wåd sünd, alliküs di üder.
Lew Brödhem! Ik wel ek, dat ju di Hjemmelkheid ünbekänt bliw skel, omdat I ek einklok sen. Blindheid es er aur en Dil van Israel kjemmen, sa lung üs di Voltal van di Heiden ingingen es.
Mar di Ünglowigen, huns Forstand di Warlds-Gott forblänt hēd, se dit klar Lägt van dit Evangilje ek, ja se ek di Klårheid van Kristus, diär Gottes Bild es.
Dat I tö di sallew Tid sönder Kristus wiär, främed van Israels Borgerskep, en främed van di Testamenten me di Tölöwing, en nin Höp hed, en wiär sönder Gott ön di Warld.