Hat mut di Lirling nog wiis, dat hi alliksa vuul es üs sin Meister, en di Knegt alliksa vuul üs sin Herr. Hå-s die Hüsvåder Beelzebub näämt, om hur vuul moar wel-s sin Tiinsten uk sa nääm?
Dat I tö di sallew Tid sönder Kristus wiär, främed van Israels Borgerskep, en främed van di Testamenten me di Tölöwing, en nin Höp hed, en wiär sönder Gott ön di Warld.
Al dössen sen stürwen ön di Glow, en ha di Tölöwing ek fingen, mar ja hå-s van firens sen, ja längt diäreter, en tröstet sik diärme, en bekänt, dat ja Gasten en Främenden üp di Örd wiär.