Üs Johannes sin Löp volbrågt hed, said hi: Hokken min I, dat ik sen? Hat es ek mi, hurfoar I mi hoald; mar se, hi komt eter mi, ik sent ek wert, dat ik höm di Skur van di Fet lise.
Mar ik täl (agt) ek diärüp; en min Lewent es mi sallew ek tö jür, omdat ik min Lewentslōp me Frügged volbring, en di Tinst (dit Amt), wat ik van di Herr Jesus fingen hå, dit Evangilje van Gottes Gnåd tö forkindigen.
Eter en Ipenbåring ging ik diärâp, en besprok mi me jam aur dit Evangilje, wat ik di Heiden forkindjigt, senderlik me dânen, diär ön Agting stönd, omdat ik ek foriws löp, of löpen hed.
Aurdat dü dit Urd van min Geduld behölden hēst, wel ik di uk behoald voar di Stünd ön di Forsjuk, welk kom skel aur di hile Warld, om danen tö forsjukken, welk üp di Örd une.
Ik wet din Werken. Se, ik hå en ipen Dür foar di maket, en Nemmen kjen-s töslüt, for dü hēst ek vul Kraft, en hest min Urd behölden, en hest min Nom ek forlögnet.
En Ark van jam wåd en wit Kload iwen, en diär wåd tö jam said: dat ja jit en kurt Tid röst küd, tö dat di Tal van jar Meknegter en Brödhern diärtö kam, welk uk jit doad slain ud skuld, alliküs ja.