Da wel di Könning si tö dânen, diär bi di rogt Hunđ stūn: “Kom hjårt, I sen wel segnet van min Vader, ârwe dit Rik, diär ju van jest Begen van di Wârld tötågt es.
Diär hed ju nin Üder Forsjuk troffen, mar Gott es tru, hi let ju ek forsjuk aur ju Kraft; mar hi måket, dat di Forsjukking sa en Jend faid, dat I dit fordrai kjen.
Mar hi, di Freds Gott, hellige ju dör en dör, en ju Geist hilental, samt di Seel en di Likhäm mut behölden ud ünskildjig tö üp üs Herr Jesus Kristus sin Tökomst.
Diär alining Ünsterwlikheid hed, diär unet ön en Lägt, hurtö Nemmen kom kjen, welk nin Mensk sen hed, nog se kjen; höm skel Iär en dit Rik ön Ewigheid wis. Amen.
For di Såk lid ik sok, mar ik skamme mi ek diärvoar. For ik wēt, ön hokken ik liw, en sen er wes üp, dat hi magtig es, dit, wat ik höm auriwen ha, tö bewårin tö di jungst Dai.
Hi måke ju klår tö alle gud Werken, om sin Wel tö dön, hi wirke ön ju, wat höm wel haget dör Jesus Kristus; höm skel di Iär wis van Ewigheid tö Ewigheid. Amen.
Hir tö, min lew Brödhern! hēd Gott ek di Armen üp dös Wârld ütwälet, om ön di Glow rik tö wisen, en Arwing van dit Rik, wat Gott dânen löwet hēd, diär höm lew hå.