En wan hi wēt, dat di Wet ek foar di Rogtfârdig iwen es, mar foar di Ünrogtfârdigen en Wederspenstigen, di Gottloasen en Senders, di Ünhelligen en Üngeistelken, di Vader- Mūrdigers, en di Doadslåers.
Help jam diärom tö tänken, en betjug dit voar di Herr, dat ja ek om Urder Strid måke skel; wat nargen gud foar es, üs danen forkirt tö makin, welk töhir.
For ja sprēk stolt Urder, diär em ek üp rekene kjen; en lokke dör Üntügt tö di Wellest ön-t Flesk dânen, welk warelk flögt wiär van dânen, diär nü ön di Dwåling wandele.
En forfört danen, diär üp di Örd une, om di Tekens wel, welk höm iwen sen, om tö dön voar dit Dirt, en said tö danen, diär üp di Örd une, dat ja foar dit Best en Bild måke skuld, wat dit Sirsteid van dit Swärt hed, en lewendig uden wiär.