13 Liw wü ek, da blewt hi tru; hi kjen sik sallew ek forlögne.
Hemmel en Öord skel forgung, mar min Uurder skel ek forgung.
Wan er uk hokken ek diärön liwt, wat måket dit? Skuld jar Ünglow Gottes Wårhaftigheid aphew?
Mar ik si dit ek, dat et me Gottes Urd voarbi es. For hat sen ek alle Israeliten, diär van Israel sen.
For Gott es tru, dör höm sen I beröpen tö di Geminskep me sin Seen Jesus Kristus, üs Herr.
Hi, diär ju rǟpt, es tru, en wel-t uk dö.
Mar di Herr es tru, hi wel ju stark måke, en bewåre voar dit Arigs.
Ön di Höp van-t ewig Lewent, wat Gott, diär ek lög kjen, tölöwet hed, van Warlds-Begen van Ewigheid.
Omdat wü dör tau ünforanderlik Dingen, (for hat es ünmögelk, dat Gott lög kjen), en stark Trost ha, nämelk, dat wü di Töflögt diärtö nommen ha, om di üs önböden Höp fast tö hoalden.