Hi nōm Ofskid (said: får wel!) van jam, en said: Ik mut voaral dit naist Fǟst ön Jerusalem hoald; wan Gott wel, da wel ik weder tö ju kom. En hi foar weg van Efesus.
Da skel arkjens Werk ipenbår ud; dit Daislägt skelt âpklåre, for hat skel dör dit Jold ipenbar ud, en huns arkjens Werk es, skel dör dit Jöld ütprowet ud.
Alliküs ik di böden hå, dat dü ön Efesus bliw skudt, üs ik na Macedonien reiset, sa formåne ik di jit, Sommen tö befelin, dat ja nin främed Lirdom voardrai skuld.
For di Såk lid ik sok, mar ik skamme mi ek diärvoar. For ik wēt, ön hokken ik liw, en sen er wes üp, dat hi magtig es, dit, wat ik höm auriwen ha, tö bewårin tö di jungst Dai.
Diärom es mi uk di Kron van di Rogtfardigheid töleid uden, welk di Herr, di rogtfardig Rigter, /mi/ üp di jungst Dai iw wel; ek alining mi, mar uk al dânen, welk sik tö sin Wederkomst frügge.
En /ön/ di Engel van dit Geminte ön Efesus skriw: Dit said hi, diär di sowen Stiärner ön sin rogt Hund halt, diär wandelt ön di medden van di sowen gold Lägtstanders.