Wan dü di Brödhern sok voarhaltst, da wedt dü en gud Diner van Jesus Kristus wis, âptein ön dit Urd van di Glow en di gud Lir, welk dü altid befölligt hēst.
Let ju ek me manningerlei en främed Lir ombidriw. For hat es gud, dat dit Hart stark ud dör di Gnad, ek dör di Spisen, hurvan dânen nin Net hå, welk sik diärön hoald.
Mar Gott aller Gnäden, diär üs beröpen hed tö sin ewig Herrelkheid ön Kristus Jesus, disallew wel ju, wan I en kurt Tid leden ha, volmåke, stark, kraftige, en gründige.
Dör ju tru Brödher Silvanus, (for diärfoar hoald ik höm) ha ik ju en litjet skrewwen, om tö formånin en tö betjügen, dat dit Gottes rogt Gnad es, diärön I stun.
Mar I, min Lewsten! wil I dit nü tövoaren wēt, da nem ju ön Agt, dat I ek dör Forirring ön di rokloas Lid, me samt jam forfört ud, en ju ein Fastigheid forles.
I Lewsten! eterdat ik et me Iärnst voar hed om ju tö skriwen van üs algemine Welfårt, höld ik et foar nödig, ju me Skreften tö formånin, dat I strid mut foar di Glow, diär jenmal di Helligen auriwen es.
Mar ik wel ju diärom tö tänken help, wat I gud wēt, dat di Herr jenmal dit Volk üt Egyptenlönd holpen hed, mar ederst di taust Mal danen ombragt, welk ek liw wild.