Wan-er hokken redet, dat hi dit redet üt Gottes Urd. Wan er hokken en Amt hed, dat hi-t däd üs me di Kraft, welk Gott jewt, omdat ön Alles Gott priset ud dör Jesus Kristus; höm komt Iär en Gewalt tö van Ewigheid tö Ewigheid. Amen.
Mar I sen dit ütkwoart Geslegt, dit köstelk Pröstdom, dit hellig Volk, en Volk tö en Eindom, dat I di Dögsomheiden forkindjige skuld van di, diär ju beröpen hed van di Junkens tö sin wunderbarelk Lägt.
Mar ja trüwwet jam jit moar, en let jam gung, for ja foand ek, hurdelling dat ja jam pinige skuld, om dit Volks wel; for ja lowet al Gott aur Alles, wat sken wiär.
Wan er hokken formånet, da mut hi dit Formånin wårnem. Wan er hokken jewt, da iw hi me Redelkheid. Wan er hokken regiret, da mut hi Omsorrig hå. Wan er hokken Barmhartigheid öwet, da dö hi dit me Lest.