Mar Sommen van di epikurisk en stoisk Warldswissen strēd me höm. Sommen said: Wat wel dös Daidriwer (Pråtjer) si? En di Üdern said: Hat skintj, hi wel ni Gotten forkindige, aurdat hi van Jesus sin Evangilje en van Apstunen jam forkindigt.
Mar I se en hir, dat dös Paulus ek alining ön Efesus, mar binai ön hil Asien hil vul Lid aurredet, en üs ofwendig måket, en said: Dit sen nin Gotten, diär me Hunden måket sen.
Mar ja hed tögen höm hok Stridfrågen aur jar Wanglow en Hellighoalden ön di Religion, en aur en wes Jesus, diär stürwen wiär, en Paulus said, dat hi lewwet.
Ik wēt nönt Sekers, wat ik van höm ön di Herr skriw kjen. Diärom hå ik höm voar ju bring letten, ollermist voar di, Könning Agrippa! omdat ik, wan hi befråget en ofhjert es, tö weten fo, wat ik skriw skel.
Dör di Kraft van Teken en Wunder, en dör di Kraft van Gottes Geist, sa dat ik van Jerusalem of ön, en /rund/ ombi bet tö Illyricum, Alles me dit Evangilje van Kristus volop forkindigt hå.
Ik hoald-t diärfoar, Gott hed üs Apostel üs di Ollerringsten henstelt, üs tö di Doad hendön. For wü sen en Skauspöl uden voar di Warld, en di Engeler, en di Mensken.
Mar wü nem üs ön Agt voar hjemmelk Skand, en gung ek me Skalkheid om, forfälske uk ek Gotts-Urd, mar wü ipenbåre di Wårheid, en bewise üs âprogtig tögen dit Geweten van alle Mensken, voar Gott.
Wil wü da wēt, dat di Herr tö fürgten es, sjuk wü, di Mensken sagtis tö wennen; mar voar Gott sen wü ipenbar. Mar ik höpe, dat wü uk ön ju Geweten ipenbar sen.