2 Korinther 5:11 - North Frisian New Testament (Clemens)
11 Wil wü da wēt, dat di Herr tö fürgten es, sjuk wü, di Mensken sagtis tö wennen; mar voar Gott sen wü ipenbar. Mar ik höpe, dat wü uk ön ju Geweten ipenbar sen.
En wiis ek bang voar danen, diär ju Likhäm doad slå, en ju Seel ek doad slå kjen, mar wiis lewwer bang voar höm, diär Lif en Seel ön di Hel forbren kjen.
Man ik wel ju wise, voar hokken I bang wiis skel: Fürgt ju voar di, diär, eter dat hi doađ måket heed, uk Magt heed, ju ön di Hel tö smitten. Jå, ik si ju: Fürgt ju voar höm!
En üs di Geminte van di Skul âpbrok en van arküder ging, fölligt vul Juden en gottesfürgtig Nibekirte (Judengenoten) Paulus en Barnabas eter, welk tö jam sprok, en jam formånet, dat ja bi Gottes Gnad bliw skuld.
Mar I se en hir, dat dös Paulus ek alining ön Efesus, mar binai ön hil Asien hil vul Lid aurredet, en üs ofwendig måket, en said: Dit sen nin Gotten, diär me Hunden måket sen.
Di Könning wēt dit nog, en tö höm sprek ik me Frimudigheid; for ik liw ek, dat höm wat van al dös Dingen forborgen es, for diär es nönt ön di Hok sken.
En üs ja höm en Dai fast sät hed, da kâm er rogt Vulen tö höm ön di Herbarig. Danen forklåret en betjügt hi Gottes Könningrik, en hi sågt jam tö aurtjügen van Jesus üt Moses Wet en di Profeten, van en Miärnem eder bet hen tö en Indjnem.