Dit hå ik tö ju döör Gliknissen spreken. Mar hat komt di Tid, dat ik ek moar döör Gliknissen me ju spreek wel, mar ju fri üt forkindige wel van min Våder.
Da höld jat jam diär nü en Tidlung ap, en lirt frimudig eter di Herr sin Sen, welk dit Urd van sin Gnåd betjügt, en let Teken en Wunder dör jår Hunden ske.
Mar ja såg Petrus en Johannes jår Frimudigheid en forwundert jam; for ja wiär er wes om, dat jat üngeliärt en slogt Lid wiär, en küd jam uk nog, dat jat me Jesus wessen (wiär) hed.
Mar Barnabus nōm höm tö sik, en fört höm hen tö di Apostels, en fortält jam, hurdelling hi üp di Wei di Herr sen hed, en hi me höm spreken hed, en hurdelling hi ön Damaskus di Nom Jesus frimudelk forkindigt hed.
Alliküs ik tölēst di fast Höp ha, dat ik ön nin Sak ek tö Skand ud, mar dat ik me Frimudigheid, alliküs uk altid, sa uk nü, Kristus hōgpriset ud ön min Lif, hat mai da wis dör-t Lewent, of dör di Doad.
Mar alhurwel wü tövoaren ledden ha, en forsmoait uden sen ön Filippi, (üs I wēt) wiär wü dag likwel blid ön üs Gott, om me gurt Gefår Gottes Evangilje bi ju tö forkindjigen.