Mar ik /si/ ju di Wårheid: Hat es gud foar ju, dat ik hengung. For wan ik ek henging, da kam di Tröster ek tö ju. Mar wan ik hengung, da wel ik höm tö ju stjür.
Üp di Üder Dai, mar ön Nagtem stönd di Herr bi höm, en said: Hå gud Mud! Paulus! Alliksa üs di ön Jerusalem van mi tjügt hēst, sa skedt dü uk ön Rom van mi tjüg.
Mar nü, lew Brödhem! wan ik tö ju kam, en sprok en främed Moal, wat wiär dit tö Net foar ju, wen ik ek me ju sprok dör Ipenbåring, of dör Känels, of dör Wissien of dör di Lir?
Ik sen en Nar uden aur dit Rümin. Diärtö ha I mi twüngen. For ik skuld van ju lowet ud; for ik sen nönt mender, üs di hōg Aposeler sen, alhurwel ik nönt sen.
Omdat ik aur di hōg Ipenbåring mi ek tö vul hēw, es mi en skarp Turn ön-t Flesk iwen, nämelk di Satans-Engel, diär mi me Fästen slaid, omdat ik mi ek aurhew.
En hi hed tö mi said: Let min Gnad di nog wis, for min Kraft es ön di Swakken magtig. Diärom wel ik ollerlewst mi om min Swakheids wel rüme, omdat di Kraft van Kristus ön mi unet.
Eter en Ipenbåring ging ik diärâp, en besprok mi me jam aur dit Evangilje, wat ik di Heiden forkindjigt, senderlik me dânen, diär ön Agting stönd, omdat ik ek foriws löp, of löpen hed.
Mar wü wēt, dat Gottes Seen kjemmen es, en hēd üs en Sen iwen, dat wü di Wårhaftig kän, en sen ön di Wårhaftig, ön sin Seen Jesus Kristus. Dös es di wårhaftig Gott, en dit ewig Lewent.