En wan ik mi rüme wild, wiär ik da ek tåbig, for ik wild di Wårheid si. Ik let diärvan of, omdat ek hokken mi hoger agt, üs hi ön mi sjogt, of van mi hjert.
Diärom skriw ik uk, fir van ju of, omdat ik ek, wan ik bi ju sen, Strängheid brük mut, eter di Magt, welk di Herr mi iwen hed, om tö beterin, mar ek om tö fordârwin.
For wat ik voar höm van ju rümet hå, diäraur ha ik ek nödig, mi tö skamin; mar, alliküs Alles wår es, wat ik tö ju said ha, sa es uk üs Rum bi Titus tö Wårheid uden.
For di Såk lid ik sok, mar ik skamme mi ek diärvoar. For ik wēt, ön hokken ik liw, en sen er wes üp, dat hi magtig es, dit, wat ik höm auriwen ha, tö bewårin tö di jungst Dai.