En hi said tö jam: I sen sokken, diär jam salw rogtfârdige voar di Mensken, mar Gott käänt ju Harten; for wat hoog es voar di Mensken, dit es en Gruul voar Gott.
I Karming (Måner) van Israel, hir dös Ūrder: Jesus van Nazareth, di Man van Gott, üttekent bi ju me Dåden, Wunder en Teken, welk Gott dör höm dön hēd medden mung ju, üs I uk sallew wēt.
Mar dit es en Jud, diär innerlik forborgen es; en di Beskjäring ön-t Hart es en egt Beskjäring, welk ön di Geist, mar ek ön di Bokstewer bestånt. Sa jen hēd Low, ek van Mensken, mar van Gott.
Diärom rigte ik ek voar di Tid, tödat di Herr komt, diär uk ön-t Lägt bring wel, wat ön Junkens forborgen es, en di Rēdslaggen ön di Harten ipenbåre; en da skel arkjen van Gott Low tö Dil ud.
Omdat ju Glow rogtskaffen en vul köstelker ön di Prow befünden ud, üs al dit forgängelk Gold, wat dör dit Jöld prowet ud, tö Low, Pris en Iär, wan Jesus Kristus nü ipenbaret ud.