4 Diär üs tröstet ön al üs Trungheid, omdat wü uk danen troste kjen, diär ön allerlei Trungheid sen, me di Trost, hurme wü tröstet ud van Gott.
En ik wel di Våder bed, en hi skel ju en Üder Tröster iiw, omdat hi bi ju ewig blewt.
Ik wel ju ek üs Waisen let, ik kom tö ju.
Mar di Tröster, di hellig Geist, welk min Våder stjür wel ön min Noom, hi skel ju Alles līr, en ju Alles ön Tågten bring, wat ik ju said hå.
Diärom sen wü diäraur tröstet uden, dat I tröstet wåd. Wü hå üs voarskel frügget aur Titus sin Blidheid; for sin Geist wiär van ju al sa apheitert uden.
Ik hå me vul Frimudigheid tö ju spreken, ik rüme mi vul aur ju; ik sen vol van Trost, ik ha aurleidig Frügged ön al üs Bedrüwwetheid.
En vul Brödhern ön di Herr dör min Banden Fortruen fingen ha, en fast beslöten ha, dit Urd sönder Fürgt tö spreken.
Sa tröste I nü arküder me dös Urder.
Diärom formån arküder, en aprogt di jen di üder, üs I jå dö.
Diärom rogt di trag Hunden en di slap Knebiner weder âp.