Mar wan jünder, di Wårheids-Geist, komt, di wel ju ön alle Warheid leite. For hi wel ek van höm salw rede, mar wat hi hīr wel, dit wel hi rede; en wat er ön di tökommen Tid ske skel, dit wel hi ju forkindige.
Mar Sommen van di epikurisk en stoisk Warldswissen strēd me höm. Sommen said: Wat wel dös Daidriwer (Pråtjer) si? En di Üdern said: Hat skintj, hi wel ni Gotten forkindige, aurdat hi van Jesus sin Evangilje en van Apstunen jam forkindigt.
Hi nōm Paulus sin Görtel, boand sik diärme Hunden en Fet, en said: Dit sprakt di hellig Geist: Di Man, welk dös Bjält töhjert, skel di Juden ön Jerusalem sa binj; en höm ön di Heiden jar Hunden aurlewere.
Mar diär ja önder arküder ünjens wåd en fortging, said Paulus jit tö jam dit jen Urd: Di hellig Geist hēd wel spreken dör di Profet Jesaias tö üs Väders, wan hi said:
Let ju van Nemmen dit Bop forskåke, diär eter sin ein Wal ön Nedrigheid en Geistelkheid üs di Engeler ombi geid, hurvan hi older wat sen hed, en es sönder Oarsåk foriws âpblögen ön sin fleskelk Sen.
Mar diär wiär uk falsk Profeten mung dit Volk, üs-er uk mung ju falsk Liärer sen, welk fordürwen Sekten hjemmelk inför wel, en di Herr forlögne wel, diär jam frikopet hed, en ja wel aur sik sallew en hastig Fordârew bring.
Wü sen van Gott, en hokken Gott kant, di hjert üs; hokken ek van Gott es, di hjert üs ek. Diärbi kän wü di Geist van di Wårheid, en di Geist van di Dwåling.
For diär sen som Mensken diärbi insleken, van danen voar lung Tid skrewwen es, tö sa en Straf, dit sen gottloas Lid, ja wel Gottes Gnåd mesbrük tö Aurdådigheid, en forlögne Gott, di iningst Hersker, en üs Herr Jesus Kristus.
En forfört danen, diär üp di Örd une, om di Tekens wel, welk höm iwen sen, om tö dön voar dit Dirt, en said tö danen, diär üp di Örd une, dat ja foar dit Best en Bild måke skuld, wat dit Sirsteid van dit Swärt hed, en lewendig uden wiär.
Hat sen Geister van di Düwel, ja död Teken, en gung üt tö di Könninger üp di Örd, en üp di hile Warld, om jam tö en gurt Slagt tö forsåmelin, üp di almagtig Gott sin gurt Dai.
En röp magtig me gurtem Stem, en sprok: Jü es fälen, jü es fälen, Babylon, di gurt, en es en Uning foar di Düweler uden, en en Åpbewårsteid foar alle ünrin en findsk Vüggeler.
En dit Lägt üp dit Lägtstander skel ek moar lägt bren ön di, en di Stem van di Bridman en di Brid skel ön di ek länger hjert ud; for din Kōplid wiär di Gurten üp di Örd, for dör din Betrålin sen alle Heiden dössig uden.
En dit Bēst wåd greppen, en me ditsallew di falsk Profet, diär di Teken död voar höm, dör welk hi dânen, welk dit Markteken önnommen hed van dit Best, en dânen, welk dit Bild van dit Bēst önbödigt. Dös tau wåd biding lewendig ön dit Jöld-Pul smetten, diär me Swåwel brent.
Hokken Oaren hēd, di hir, wat di Geist tö di Geminten said: Hokken aurwent, höm wel ik tö iten iw van dit forborgen Manna, en ik wel höm en wit Stin iw, en üp di wit Stin en ni Nōm skriw, welk Nemmen känt, üs di diär en faid.
En di Düwel, diär jam forleitet, wad ön di fürig Pul van Swåwel smetten, hur dit Bēst en di falsk Profet wiär; en ja skel pinigt ud Nagt en Dai ön alle Ewigheid.
En hi skel ütgung, om di Heiden tö forfören ön di vjur Hokker üp di Örd, di Gog en Magog, om Jam tö forsåmelin tö en Krig, huns Getal es üs di Sönd bi di See.
En dag kirt di üder Mensken, diär van dös Plagen ek tö Doad kjemmen wiär, van di Werken me jår Hunden ek om, omdat ja ek moar di Düweler en di Ofgottsbilder van Gold, en Sölwer, van Köper, en Stin, en Holt, welk nogweder se, of hir, nog gung küd, onbödige skuld.