We ju, I Skreftgeljärten en Farisäers, I Skinhelligen! Di Bekkers en di Skötteln hoald I rīn van bütten, mar van bennen sens vol Rōwgud en Ünrogtfardigheid.
Mar üs ja sik tögen höm âpsät en höm forspottet, skoddet hi di Kloader üt, en said tö jam: Ju Blöd kom üp ju Haud! Ik sen ünskildig; van nü of ön gung ik tö di Heiden.
En för en gud Wandel mung di Heiden, omdat danen, welk om ju Arigs si, wat ek wår es, üs van Forbrekers, ju gud Dåden se, en Gott prise, wan-t nu ön-t Lägt kom skel.
En dö dit me Sagtmudigheid en Fürgt, en ha en gud Geweten, omdat dânen, welk ârig om ju snakke, üs van Forbrekers, tö Skand ud, aurdat ja ju gud Wandel ön Kristus last hå.
Mar ja sen üs di ünfornünftig Dirten, welk di Natur föllige, en diärtö geboren sen, om gefangen en slagtet tö uden; ja last, hurvan ja nönt wēt, en skel ön jår Fordürwenheid omkom.